14 Augusti 2011
Jag har svårt att prioritera mej själv när det gäller mitt eget mående. Det har, och kommer nog alltid vara så. Jag vill att mina nära ska må bra. Hur jag själv mår,det lägger jag oftast på hyllan. Det är på gott och ont.
Jag måste jobba på det, jag vet ju att mina vänner finns där för mej. Samtidigt som jag absolut inte vill lägga mina tankar och funderingar på dom. Jag håller helt enkelt mycket för mej själv. Och jag är inte den som säger till, om någon gör eller säger något dumt till mej.Jag sätter ingen gräns. Varför gör jag inte det? Jag orkar helt enkelt inte lägga energi på att göra det.Samtidigt som jag vet att energin i slutändan läggs på såna saker iallafall. Då jag försöker att förstå varför den personen gör eller säger så. Men jag väljer att vara tyst.
Jag har klarat mej såhär långt,då klarar jag garanterat det mesta.
Kommentarer
Trackback